Vi har plussat igen. Idag blev det på riktigt plus. Bara små svaga diffusa streck för några dagar sen som fick mig att ana. Att det är någon som växer där inne.
Igen.
Vågar man ens vara glad? Min och kaptens statistik är ju rätt kass. Vi har 3-4 veckor kvar till den punkt då våra graviditeter brukar ta slut.
Är glad, jätteglad egentligen. Men vågar inte hoppas. Nu börjar perioden som pga hormoner, trötthet och illamående är jobbig i sig, jag letar dessutom efter bloddroppar på pappret.
Har pratat med MVC iaf och bokat tid. Sagt att det så ofta går åt helvete för oss och att jag vill ha samma barnmorska som sist. Hon som redan har lite koll. På mina rädslor, för missfall, för att något ska gå fel, för hur min dotters bortgång påverkar.
Fram till stora ultraljudet runt vecka 20 så är det mest ångest. Fast den här gången kanske det går.
Kommentera